Men ingenting i denna världen, var väl någonsin lätt att förstå:
Jag hade tänk skriva en del om det här året.. I alla fall det jag minns.
(Det kan bli aningen personligt, så jag skriver inte namnet på vissa människor. Och det här är min syn på hur allt har gått till, om någon nu tycker att jag skriver konstigt).
(Januari - Mars)
VINTER:
Jag tror det var den enda tiden på året jag aldrig var ledsen. Jag var glad. Jag trodde jag hade kontroll över mina känslor. Jag trodde att jag var kär, då jag egentligen bara behövde tröst. Jag umgick med vänner, jag var aldrig ensam. Och jag kände mig aldrig ensam.
Jag började lyssna på allt mer musik. Efter att jag gått på Håkan Hellström konserten året innan, fastnade jag. Både för honom, och för musik över huvud taget.
Jag umgicks väldigt mycket med Kevin, Daniel, Linnea, Lovisa, Emily och Lovisa. ..Och Oskar, som jag var tillsammans med då. Han fanns alltid där. Vad det än var. Han var kär i mig, medan jag försökte glömma någon annan. Jag var dum i huvudet. Jag förtjänade aldrig honom. Aldrig. Jag minns inte så mycket av vad jag höll på med. Jag minns nästan ingenting av den vintern.
(April - maj)
VÅR:
Jag hatar och älskar tiden i våras. Jag och Lovisa gick på vår första Kent konsert. Det var hur fint som helst. Kent är världens bästa band, det är bara så. Vi sjöng med till alla låtar, skrattade åt roliga människor och vi dansade och hoppade som jubelidioter.
I april avslutade jag ett sex månader långt förhållande som jag haft med Oskar. Både för hans och min skull.
Och jag blev kär igen på riktigt. Eller kan man kalla det igen? Jag antar att jag aldrig riktigt kommit över den där personen.
Jag minns dagen han och jag skulle träffas. Vi hade inte umgåtts med varandra på flera månader. Vi satte oss på golvet på tåg stationen och han höll om mig. Jag var rädd, men jag tittade upp på honom ändå. Jag hoppades att han tänkte på samma sak som jag. Det gjorde han. Han kysste mig för första gången där. Och jag var lycklig.
Vi träffades rätt ofta under en kort period. Men sen hände någonting. Jag blev förvånad över att han fortfarande brydde sig om henne. Jag försökte trösta honom, och jag grät själv en aning. Men när jag försökte kyssa honom stirrade han bara rakt fram. Han var så tom. Det slutade med att jag blev ensam och han återvände tillbaka till henne, igen. Men det höll tydligen inte.
Maj var mitt stöd, en ny månad. Och jag försökte glömma. Jag började lyssna lite mer på Sex Pistols, Death cab for cutie, Broder daniel och Rise against.
Skolan var snart slut, och jag bestämde mig för att göra sommaren till den bästa.
(Juni - september)
SOMMAR:
Sommarlovet var tillslut här. På avslutningen åkte jag och Lovisa till folkestpark, där träffade vi många vänner som vi umgicks med. Då jag trodde att jag börjat få ordning, rubbade allt igen. Det var inte lätt att ignorera men det gick nästan.
I början av sommaren satt jag mest hemma och läste. Jag läste ovanligt mycket. När jag väl var ute var jag antingen hemma hos Lovisa eller så gick jag oftast och satte mig under en tunnel, alltid samma tunnel. Jag började lyssna på Bring me the horizon, Kristian Anttila och Johnossi vid den tiden. Jag åkte till Arvika och gick på Arvikafestivalen, det var fint. Jag såg Kent för andra gången live.
Jag lyckades intala mig själv att inte tänka på allt som hänt i april, och jag blev allt gladare och gladare med tiden. Jag började träffa människor igen och jag kunde till och med se "den där personen" gå förbi utan att bry mig så mycket. Jag började bli osäker om jag hade några känslor alls.
Efter en tid så fick vi kontakt igen, jag vet inte varför jag tilllät mig själv när jag visste hur det skulle sluta. När jag visste hur ont det skulle göra. Men vi började smsa lite grann, tillslut smsade vi varje dag, hela tiden.
Han, jag och några andra träffades, vi hade så roligt då. Jag saknar allt det där. Men jag föll för honom igen, och vi började träffas bara han och jag, igen. Det blev många fina stunder i hans rum. Vi kunde ligga på hans säng, hålla om och kyssa varandra i timmar, vi kunde prata om allting och vi kunde ligga där, tysta och bara se på varann. Och jag ville kalla honom Min.
Det där pågick i några veckor. Han slutade prata med mig efter det och jag ville bara dö.
(Jag vet inte hur långt jag ska gå in på det här. Det tog hårt på mig. Vi pratade inte på flera veckor, han brydde sig längre).
I augusti började skolan igen. Det var jobbigt att se honom. Och allt blev ännu jobbigare när jag såg hur han började få känslor för någon annan, som tydligen kände likadant då. Jag började glida ner i skolan, jag kunde inte koncentrera mig på någonting.
(Oktober - December)
HÖST/VINTER:
Allt började kännas bättre. Precis allting.
I början gjorde det väldigt ont att se den där pojken sitta bredvid en annan flicka varje dag, men det kändes rätt skönt på samma gång. Jag slutade tänka på honom. Och började leva lite mer, på något vis.
Jag fick en ny vän. Martina heter kvinnan. Hon är en härlig prick, som jag redan litar läskigt mycket på.
Jag började lyssna på mer musik än någonsin, och slet ut nästan alla hörlurar jag ägde. Radiohead, Muse, The Smiths, Simon & Garfunkel, Nirvana, Kent och Motoboy stod högs på spellistan. Jag började fotograferade mycket mera då jag gick runt på stadens gator. Jag tyckte om att gå runt, utan att riktigt veta vart jag skulle.
Mina känslor började smått krypa fram igen, då jag började smsa väldigt mycket med en människa. En jävligt fin människa. Vi träffades någon gång i November. Och jag mådde så bra, jag var verkligen glad då. Han gör mig alltid glad.
Jag såg Håkan Hellström live för andra gången på Hovet den 13:e November. Det kom fina, glada tårar ur mina ögon som rann ner för kinden då och då. Fint. Håkan är gud.
Jag träffade den där fina människan igen. Det var länge sedan jag hade det så mysigt som jag hade det då. Jag låg nästan mitt på honom i hans soffa när vi kollade på någon dålig film jag hade hyrt. Jag vilade mitt huvud mot hans bröst och drog lite i tröjan han hade på sig.
December kom. Sista månaden på året. Jag umgicks rätt mycket med Martina, Lovisa, Emily och Linus de sista dagarna innan jullovet. Jag träffade också den där personen lite mer..
Imorgon är det nyårsafton. Det firar jag tillsammans med Lovisa och Linus hemma hos Lovisa.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att året har tagit slut. Jag har upplevt så fina stunder. Jag har lärt känna väldiga fina människor...
Jag hoppas jag får lika fina minnen från det året som kommer.
(Det kan bli aningen personligt, så jag skriver inte namnet på vissa människor. Och det här är min syn på hur allt har gått till, om någon nu tycker att jag skriver konstigt).
(Januari - Mars)
VINTER:
Jag tror det var den enda tiden på året jag aldrig var ledsen. Jag var glad. Jag trodde jag hade kontroll över mina känslor. Jag trodde att jag var kär, då jag egentligen bara behövde tröst. Jag umgick med vänner, jag var aldrig ensam. Och jag kände mig aldrig ensam.
Jag började lyssna på allt mer musik. Efter att jag gått på Håkan Hellström konserten året innan, fastnade jag. Både för honom, och för musik över huvud taget.
Jag umgicks väldigt mycket med Kevin, Daniel, Linnea, Lovisa, Emily och Lovisa. ..Och Oskar, som jag var tillsammans med då. Han fanns alltid där. Vad det än var. Han var kär i mig, medan jag försökte glömma någon annan. Jag var dum i huvudet. Jag förtjänade aldrig honom. Aldrig. Jag minns inte så mycket av vad jag höll på med. Jag minns nästan ingenting av den vintern.
(April - maj)
VÅR:
Jag hatar och älskar tiden i våras. Jag och Lovisa gick på vår första Kent konsert. Det var hur fint som helst. Kent är världens bästa band, det är bara så. Vi sjöng med till alla låtar, skrattade åt roliga människor och vi dansade och hoppade som jubelidioter.
I april avslutade jag ett sex månader långt förhållande som jag haft med Oskar. Både för hans och min skull.
Och jag blev kär igen på riktigt. Eller kan man kalla det igen? Jag antar att jag aldrig riktigt kommit över den där personen.
Jag minns dagen han och jag skulle träffas. Vi hade inte umgåtts med varandra på flera månader. Vi satte oss på golvet på tåg stationen och han höll om mig. Jag var rädd, men jag tittade upp på honom ändå. Jag hoppades att han tänkte på samma sak som jag. Det gjorde han. Han kysste mig för första gången där. Och jag var lycklig.
Vi träffades rätt ofta under en kort period. Men sen hände någonting. Jag blev förvånad över att han fortfarande brydde sig om henne. Jag försökte trösta honom, och jag grät själv en aning. Men när jag försökte kyssa honom stirrade han bara rakt fram. Han var så tom. Det slutade med att jag blev ensam och han återvände tillbaka till henne, igen. Men det höll tydligen inte.
Maj var mitt stöd, en ny månad. Och jag försökte glömma. Jag började lyssna lite mer på Sex Pistols, Death cab for cutie, Broder daniel och Rise against.
Skolan var snart slut, och jag bestämde mig för att göra sommaren till den bästa.
(Juni - september)
SOMMAR:
Sommarlovet var tillslut här. På avslutningen åkte jag och Lovisa till folkestpark, där träffade vi många vänner som vi umgicks med. Då jag trodde att jag börjat få ordning, rubbade allt igen. Det var inte lätt att ignorera men det gick nästan.
I början av sommaren satt jag mest hemma och läste. Jag läste ovanligt mycket. När jag väl var ute var jag antingen hemma hos Lovisa eller så gick jag oftast och satte mig under en tunnel, alltid samma tunnel. Jag började lyssna på Bring me the horizon, Kristian Anttila och Johnossi vid den tiden. Jag åkte till Arvika och gick på Arvikafestivalen, det var fint. Jag såg Kent för andra gången live.
Jag lyckades intala mig själv att inte tänka på allt som hänt i april, och jag blev allt gladare och gladare med tiden. Jag började träffa människor igen och jag kunde till och med se "den där personen" gå förbi utan att bry mig så mycket. Jag började bli osäker om jag hade några känslor alls.
Efter en tid så fick vi kontakt igen, jag vet inte varför jag tilllät mig själv när jag visste hur det skulle sluta. När jag visste hur ont det skulle göra. Men vi började smsa lite grann, tillslut smsade vi varje dag, hela tiden.
Han, jag och några andra träffades, vi hade så roligt då. Jag saknar allt det där. Men jag föll för honom igen, och vi började träffas bara han och jag, igen. Det blev många fina stunder i hans rum. Vi kunde ligga på hans säng, hålla om och kyssa varandra i timmar, vi kunde prata om allting och vi kunde ligga där, tysta och bara se på varann. Och jag ville kalla honom Min.
Det där pågick i några veckor. Han slutade prata med mig efter det och jag ville bara dö.
(Jag vet inte hur långt jag ska gå in på det här. Det tog hårt på mig. Vi pratade inte på flera veckor, han brydde sig längre).
I augusti började skolan igen. Det var jobbigt att se honom. Och allt blev ännu jobbigare när jag såg hur han började få känslor för någon annan, som tydligen kände likadant då. Jag började glida ner i skolan, jag kunde inte koncentrera mig på någonting.
(Oktober - December)
HÖST/VINTER:
Allt började kännas bättre. Precis allting.
I början gjorde det väldigt ont att se den där pojken sitta bredvid en annan flicka varje dag, men det kändes rätt skönt på samma gång. Jag slutade tänka på honom. Och började leva lite mer, på något vis.
Jag fick en ny vän. Martina heter kvinnan. Hon är en härlig prick, som jag redan litar läskigt mycket på.
Jag började lyssna på mer musik än någonsin, och slet ut nästan alla hörlurar jag ägde. Radiohead, Muse, The Smiths, Simon & Garfunkel, Nirvana, Kent och Motoboy stod högs på spellistan. Jag började fotograferade mycket mera då jag gick runt på stadens gator. Jag tyckte om att gå runt, utan att riktigt veta vart jag skulle.
Mina känslor började smått krypa fram igen, då jag började smsa väldigt mycket med en människa. En jävligt fin människa. Vi träffades någon gång i November. Och jag mådde så bra, jag var verkligen glad då. Han gör mig alltid glad.
Jag såg Håkan Hellström live för andra gången på Hovet den 13:e November. Det kom fina, glada tårar ur mina ögon som rann ner för kinden då och då. Fint. Håkan är gud.
Jag träffade den där fina människan igen. Det var länge sedan jag hade det så mysigt som jag hade det då. Jag låg nästan mitt på honom i hans soffa när vi kollade på någon dålig film jag hade hyrt. Jag vilade mitt huvud mot hans bröst och drog lite i tröjan han hade på sig.
December kom. Sista månaden på året. Jag umgicks rätt mycket med Martina, Lovisa, Emily och Linus de sista dagarna innan jullovet. Jag träffade också den där personen lite mer..
Imorgon är det nyårsafton. Det firar jag tillsammans med Lovisa och Linus hemma hos Lovisa.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att året har tagit slut. Jag har upplevt så fina stunder. Jag har lärt känna väldiga fina människor...
Jag hoppas jag får lika fina minnen från det året som kommer.
Our hearts still beat the same:
Jag är hemma.
Vi lämnade storstaden trötta och slitna. Men vad förväntade man sig? Två dagar av promenader på Stockholms gator kombinerat med fyra timmars sömn. Jag är glad att jag fortfarande kan gå.
Jag lyckades hitta bra, nödvändiga saker till mig själv också. Bland annat nya nätstrumbyxor, en Sid Vicious/Sex pistols väskaaa(!), nytt vitt puder och fina färg pennor!
Vi bodde på en liten men mysig lägenhet mitt i centrum. Vi spenderade kvällen/natten med att spela spel och att glo på TV. Lovisa somnade runt tre, medan jag och Linus låg och pratade, kollade på roliga mobilbilder och filmer till klockan fyra. Det var rätt trevligt.. Jag sov några ynka timmar och fick sedan stor stryk av Lovisa när jag försökte väcka henne. Jag fick ett blåmärkte på benet av det där.. Så kan det det gå!
Vi gick runt på gatorna i evigheter, men tillslut hittade vi Blue Fox, Urban Utfitters och liknade. Ytterst trevligt.
Jag och Lovisa @ Shock. (kände oss tvunga att testa en .."goth?"... klänning)
Sov under hemfärden. Det var hur fint som helst att halvt, se ut genom bilrutan med låten Blåjeans i öronen. Jag kände mig som en mäktig kung. Jag vet inte varför.
Vi lämnade storstaden trötta och slitna. Men vad förväntade man sig? Två dagar av promenader på Stockholms gator kombinerat med fyra timmars sömn. Jag är glad att jag fortfarande kan gå.
Jag lyckades hitta bra, nödvändiga saker till mig själv också. Bland annat nya nätstrumbyxor, en Sid Vicious/Sex pistols väskaaa(!), nytt vitt puder och fina färg pennor!
Vi bodde på en liten men mysig lägenhet mitt i centrum. Vi spenderade kvällen/natten med att spela spel och att glo på TV. Lovisa somnade runt tre, medan jag och Linus låg och pratade, kollade på roliga mobilbilder och filmer till klockan fyra. Det var rätt trevligt.. Jag sov några ynka timmar och fick sedan stor stryk av Lovisa när jag försökte väcka henne. Jag fick ett blåmärkte på benet av det där.. Så kan det det gå!
Vi gick runt på gatorna i evigheter, men tillslut hittade vi Blue Fox, Urban Utfitters och liknade. Ytterst trevligt.
Jag och Lovisa @ Shock. (kände oss tvunga att testa en .."goth?"... klänning)
Sov under hemfärden. Det var hur fint som helst att halvt, se ut genom bilrutan med låten Blåjeans i öronen. Jag kände mig som en mäktig kung. Jag vet inte varför.
Jag tror jag ska kasta mig igenom ditt fönster, rusa rakt in i ditt liv:
"Hur mår du?
Hjärtat slår vilt, huvudet dunkar, kroppen skakar.
- Jag mår bra."
(Jag försöker att inte tänka på det, men ibland är det ända jag tänker på. Och jag vill glömma bort Dig. Jag vill inte fundera på hur allt ska vara om jag gjort saker annorlunda.)
Igår natt somande jag klockan fyra, efter ett långt, djupt samtal med Emily. Ett samtal som pågick i timmar. Jag kände mig så dum i huvudet när jag pratade om alla misstag jag gjort. Men samtidigt tror jag att det hjälpte henne.
Klockan tre saknade jag en pojke, det gjorde nästan lite ont. Jag tänkte lite för mycket på hans omfamningar, när jag låg i hans soffa och lekte med hans hår och när vi stod under den där tunneln, när han sa dom där orden. Det var så kallt men ändå så varmt. Nu skrev jag kanske alldeles, alldeles för mycket. Jag vet inte.
Imorgon far jag iväg till Stockholm med Lovisa och Linus. Ska bli rätt underbart. Jag har verkligen sett fram emot detta.
Hjärtat slår vilt, huvudet dunkar, kroppen skakar.
- Jag mår bra."
(Jag försöker att inte tänka på det, men ibland är det ända jag tänker på. Och jag vill glömma bort Dig. Jag vill inte fundera på hur allt ska vara om jag gjort saker annorlunda.)
Igår natt somande jag klockan fyra, efter ett långt, djupt samtal med Emily. Ett samtal som pågick i timmar. Jag kände mig så dum i huvudet när jag pratade om alla misstag jag gjort. Men samtidigt tror jag att det hjälpte henne.
Klockan tre saknade jag en pojke, det gjorde nästan lite ont. Jag tänkte lite för mycket på hans omfamningar, när jag låg i hans soffa och lekte med hans hår och när vi stod under den där tunneln, när han sa dom där orden. Det var så kallt men ändå så varmt. Nu skrev jag kanske alldeles, alldeles för mycket. Jag vet inte.
Imorgon far jag iväg till Stockholm med Lovisa och Linus. Ska bli rätt underbart. Jag har verkligen sett fram emot detta.
I won't give up on you, so don't give up on me:
Jag känner och hör mina hjärtslag som slår i takt med klockan. Ännu en sömnlös natt. Klockan är tre och jag tänker på dig.
Love will tear us apart:
Jag kan inte sova. Jag borde verkligen, men det går inte. Klockan är snart halv fem, jag lyssnar lite tyst på Broder daniel och mår bra. Jag ler åt ingenting och skrattar åt tomheten.
Om jag vrider huvudet åt höger ser fina pärlor, en julklapp av Lovisa, min gitarr och andra saker som gör mig glad. Om jag vrider huvudet åt vänster ser min kudde, som egentligen ska vara vit. Den har blivit svartfläckig av mascara och alla tårar.
Jag hatar när saknaden och en väldig ångest blandas i huvudet på mig, och skapar någonting som känns så mycket värre. Det sprider ut sig i hela kroppen och allt gör ont. Jag avskyr hur lätt jag kan gå från att vara allmänt glad, till att inte känna någonting. Det behövs bara ord, och allt i mig rasar samman.
Men jag är glad i natt.
Om jag vrider huvudet åt höger ser fina pärlor, en julklapp av Lovisa, min gitarr och andra saker som gör mig glad. Om jag vrider huvudet åt vänster ser min kudde, som egentligen ska vara vit. Den har blivit svartfläckig av mascara och alla tårar.
Jag hatar när saknaden och en väldig ångest blandas i huvudet på mig, och skapar någonting som känns så mycket värre. Det sprider ut sig i hela kroppen och allt gör ont. Jag avskyr hur lätt jag kan gå från att vara allmänt glad, till att inte känna någonting. Det behövs bara ord, och allt i mig rasar samman.
Men jag är glad i natt.
You say this is suicide, I say this is a war. Is this what you call love? (This is a war I can’t win)
God jul, människor.
Jag har haft en kall, men ytterst trevlig julafton.
Nu äger jag allt fler nödvändiga och fina prylar och är en aning rikare:
Jag slipper frysa om fötterna när jag är ute och traskar, tack vare ett par efterlängtade, RÖDA kängor. Svarta, skuggade ögonlock och röda läppar för ni nu se mer av. Jag ska se Håkan Hellström för tredje gången i conventum och kan knappt vänta tills dess. En stor summa pengar har tagit plats i plånboken också. Det passar alldeles utmärkt inför Stockholmsäventyret som jag och mina två hjärtevänner snart ska ge oss ut på!
Jag har haft en kall, men ytterst trevlig julafton.
Nu äger jag allt fler nödvändiga och fina prylar och är en aning rikare:
Jag slipper frysa om fötterna när jag är ute och traskar, tack vare ett par efterlängtade, RÖDA kängor. Svarta, skuggade ögonlock och röda läppar för ni nu se mer av. Jag ska se Håkan Hellström för tredje gången i conventum och kan knappt vänta tills dess. En stor summa pengar har tagit plats i plånboken också. Det passar alldeles utmärkt inför Stockholmsäventyret som jag och mina två hjärtevänner snart ska ge oss ut på!
And how did I ever let you go?:
When you push on glass, it's bound to break:
Ny blogg.
Det passar väl bra nu till nyår, att börja om på nytt. Jag vet inte riktigt varför, det bara blev så.
Jag kommer att ha kvar den gamla bloggen om det nu skulle bli så att jag ångrar mig och känner att jag vill återvända tillbaka till den, fast det tror jag inte.
För övrigt är det julafton imorgon, men den där juliga känslan har inte hemsökt mig än. Jag vet inte vad det är för fel på mig i år.
Hoppas den känslan dyker upp snart, jag känner mig så trist.
Det passar väl bra nu till nyår, att börja om på nytt. Jag vet inte riktigt varför, det bara blev så.
Jag kommer att ha kvar den gamla bloggen om det nu skulle bli så att jag ångrar mig och känner att jag vill återvända tillbaka till den, fast det tror jag inte.
För övrigt är det julafton imorgon, men den där juliga känslan har inte hemsökt mig än. Jag vet inte vad det är för fel på mig i år.
Hoppas den känslan dyker upp snart, jag känner mig så trist.
