Love will tear us apart:
Jag kan inte sova. Jag borde verkligen, men det går inte. Klockan är snart halv fem, jag lyssnar lite tyst på Broder daniel och mår bra. Jag ler åt ingenting och skrattar åt tomheten.
Om jag vrider huvudet åt höger ser fina pärlor, en julklapp av Lovisa, min gitarr och andra saker som gör mig glad. Om jag vrider huvudet åt vänster ser min kudde, som egentligen ska vara vit. Den har blivit svartfläckig av mascara och alla tårar.
Jag hatar när saknaden och en väldig ångest blandas i huvudet på mig, och skapar någonting som känns så mycket värre. Det sprider ut sig i hela kroppen och allt gör ont. Jag avskyr hur lätt jag kan gå från att vara allmänt glad, till att inte känna någonting. Det behövs bara ord, och allt i mig rasar samman.
Men jag är glad i natt.
Om jag vrider huvudet åt höger ser fina pärlor, en julklapp av Lovisa, min gitarr och andra saker som gör mig glad. Om jag vrider huvudet åt vänster ser min kudde, som egentligen ska vara vit. Den har blivit svartfläckig av mascara och alla tårar.
Jag hatar när saknaden och en väldig ångest blandas i huvudet på mig, och skapar någonting som känns så mycket värre. Det sprider ut sig i hela kroppen och allt gör ont. Jag avskyr hur lätt jag kan gå från att vara allmänt glad, till att inte känna någonting. Det behövs bara ord, och allt i mig rasar samman.
Men jag är glad i natt.
Kommentarer
Trackback
