I hope some day when i'm dead and gone, we learned to right everything that's wrong:
Internet bestämde sig tydligen för att dö i natt. Så inlägget jag skrev hann jag aldrig publicera.
00.45:
Jag vet inte längre vad jag orkar med.
Mitt humör var märkligt igår kväll. Det kändes som mina humörsvängningar "svängde" som en jävla berg-och-dalbana.
Jag fick ett obehagligt besök av ensamheten och känslan att bli lämnad av min bästavän. Pga en ska jag läste. Det var rätt patetiskt, egenligen. Dumt och onödigt, och jävligt korkat.
Några timmar senare låg jag i min säng med världens största leende på läpparna. Jag var hur glad som helst. Och jag kände hur tusen fjärliar i magen kittlade när jag skickade iväg och fick fina SMS av en person jag tycker om, som ibland säger att han tycker om mig med.
00.45:
Jag vet inte längre vad jag orkar med.
Mitt humör var märkligt igår kväll. Det kändes som mina humörsvängningar "svängde" som en jävla berg-och-dalbana.
Jag fick ett obehagligt besök av ensamheten och känslan att bli lämnad av min bästavän. Pga en ska jag läste. Det var rätt patetiskt, egenligen. Dumt och onödigt, och jävligt korkat.
Några timmar senare låg jag i min säng med världens största leende på läpparna. Jag var hur glad som helst. Och jag kände hur tusen fjärliar i magen kittlade när jag skickade iväg och fick fina SMS av en person jag tycker om, som ibland säger att han tycker om mig med.
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray:
Today I walked down our old street, past the diner where we'd meet.
Now I dine alone in our old seats.
The cold wind blows right through my bones and I feel like I'm getting old, but I wish I was getting old with you.
I held your hand while we took shelter from the rain. She laughed as we picked out our children's names.
White sparrows fell from heaven and carried her away.
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray.
Her clothes hang in the closet still. The phone sits on the windowsill, and every time it rings it gives me chills.
My heart just stopped when I was told. Doctor, doctor, on the phone, said my love was never coming home.
I hold your casket gently walking to the grave. Dark clouds eclipse the sun won't shine again.
White sparrows fell from heaven and carried her away
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray.
They gave her one more day, to say the words I couldn't say.
I'm crying in pain, crying in pain.
And I'm not looking for answers. No, I'm not looking for answers.
But dear God, why did you choose her?
White sparrows fell from heaven and carried her away.
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray.
They gave her one more day, to say the words I couldn't say.
I'm crying in pain (crying in pain) Crying in pain. Our love will remain.
I'm crying in pain.
Now I dine alone in our old seats.
The cold wind blows right through my bones and I feel like I'm getting old, but I wish I was getting old with you.
I held your hand while we took shelter from the rain. She laughed as we picked out our children's names.
White sparrows fell from heaven and carried her away.
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray.
Her clothes hang in the closet still. The phone sits on the windowsill, and every time it rings it gives me chills.
My heart just stopped when I was told. Doctor, doctor, on the phone, said my love was never coming home.
I hold your casket gently walking to the grave. Dark clouds eclipse the sun won't shine again.
White sparrows fell from heaven and carried her away
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray.
They gave her one more day, to say the words I couldn't say.
I'm crying in pain, crying in pain.
And I'm not looking for answers. No, I'm not looking for answers.
But dear God, why did you choose her?
White sparrows fell from heaven and carried her away.
Black arrows cut the strings of my heart, I kneel and pray.
They gave her one more day, to say the words I couldn't say.
I'm crying in pain (crying in pain) Crying in pain. Our love will remain.
I'm crying in pain.
-
Come on skinny love just last the year. Pour a little salt we were never here.
(My, my, my, my, my, my, my, my)
Staring at the sink of blood and crushed veneer.
I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall.
(My, my, my, my, my, my, my, my)
Right in the moment this order's tall.
I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
In the morning I'll be with you, but it will be a different "kind".
I'll be holding all the tickets and you'll be owning all the fines.
Come on skinny love what happened here? Suckle on the hope in lite brassiere.
(My, my, my, my, my, my, my, my)
Sullen load is full; so slow on the split
I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted? Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches and at the end of all your lines.
Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?
(My, my, my, my, my, my, my, my)
Staring at the sink of blood and crushed veneer.
I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall.
(My, my, my, my, my, my, my, my)
Right in the moment this order's tall.
I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
In the morning I'll be with you, but it will be a different "kind".
I'll be holding all the tickets and you'll be owning all the fines.
Come on skinny love what happened here? Suckle on the hope in lite brassiere.
(My, my, my, my, my, my, my, my)
Sullen load is full; so slow on the split
I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted? Then who the hell was I?
Now I'm breaking at the britches and at the end of all your lines.
Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?
(dina ord i natten är det enda som når in)
Igår 23:59
Jag stod tillsammans med Lovisa och Linus ute på Lovisas kalla altan, kanske redo för ett nytt år. Med 'Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din' spelandes ur mobilhögtalarna, höll vi om varndra.
Jag fick leveransraporten från ett skrämmande, men sant SMS jag skickat till en person.
Och jag var glad.
Vi småskrek när vi räknade ner från fyrtioåtta till noll och vi såg på alla raketer i skyn. De försökte fotografera dess explotioner med färger och glitter, medan jag stod och såg på. Jag såg på dem.
Och jag var lycklig över att ha dem där.
Vi kramades länge. Jag sa att jag älskade dem och de sa att de älskade mig också.
Jag stod tillsammans med Lovisa och Linus ute på Lovisas kalla altan, kanske redo för ett nytt år. Med 'Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din' spelandes ur mobilhögtalarna, höll vi om varndra.
Jag fick leveransraporten från ett skrämmande, men sant SMS jag skickat till en person.
Och jag var glad.
Vi småskrek när vi räknade ner från fyrtioåtta till noll och vi såg på alla raketer i skyn. De försökte fotografera dess explotioner med färger och glitter, medan jag stod och såg på. Jag såg på dem.
Och jag var lycklig över att ha dem där.
Vi kramades länge. Jag sa att jag älskade dem och de sa att de älskade mig också.
Men ingenting i denna världen, var väl någonsin lätt att förstå:
Jag hade tänk skriva en del om det här året.. I alla fall det jag minns.
(Det kan bli aningen personligt, så jag skriver inte namnet på vissa människor. Och det här är min syn på hur allt har gått till, om någon nu tycker att jag skriver konstigt).
(Januari - Mars)
VINTER:
Jag tror det var den enda tiden på året jag aldrig var ledsen. Jag var glad. Jag trodde jag hade kontroll över mina känslor. Jag trodde att jag var kär, då jag egentligen bara behövde tröst. Jag umgick med vänner, jag var aldrig ensam. Och jag kände mig aldrig ensam.
Jag började lyssna på allt mer musik. Efter att jag gått på Håkan Hellström konserten året innan, fastnade jag. Både för honom, och för musik över huvud taget.
Jag umgicks väldigt mycket med Kevin, Daniel, Linnea, Lovisa, Emily och Lovisa. ..Och Oskar, som jag var tillsammans med då. Han fanns alltid där. Vad det än var. Han var kär i mig, medan jag försökte glömma någon annan. Jag var dum i huvudet. Jag förtjänade aldrig honom. Aldrig. Jag minns inte så mycket av vad jag höll på med. Jag minns nästan ingenting av den vintern.
(April - maj)
VÅR:
Jag hatar och älskar tiden i våras. Jag och Lovisa gick på vår första Kent konsert. Det var hur fint som helst. Kent är världens bästa band, det är bara så. Vi sjöng med till alla låtar, skrattade åt roliga människor och vi dansade och hoppade som jubelidioter.
I april avslutade jag ett sex månader långt förhållande som jag haft med Oskar. Både för hans och min skull.
Och jag blev kär igen på riktigt. Eller kan man kalla det igen? Jag antar att jag aldrig riktigt kommit över den där personen.
Jag minns dagen han och jag skulle träffas. Vi hade inte umgåtts med varandra på flera månader. Vi satte oss på golvet på tåg stationen och han höll om mig. Jag var rädd, men jag tittade upp på honom ändå. Jag hoppades att han tänkte på samma sak som jag. Det gjorde han. Han kysste mig för första gången där. Och jag var lycklig.
Vi träffades rätt ofta under en kort period. Men sen hände någonting. Jag blev förvånad över att han fortfarande brydde sig om henne. Jag försökte trösta honom, och jag grät själv en aning. Men när jag försökte kyssa honom stirrade han bara rakt fram. Han var så tom. Det slutade med att jag blev ensam och han återvände tillbaka till henne, igen. Men det höll tydligen inte.
Maj var mitt stöd, en ny månad. Och jag försökte glömma. Jag började lyssna lite mer på Sex Pistols, Death cab for cutie, Broder daniel och Rise against.
Skolan var snart slut, och jag bestämde mig för att göra sommaren till den bästa.
(Juni - september)
SOMMAR:
Sommarlovet var tillslut här. På avslutningen åkte jag och Lovisa till folkestpark, där träffade vi många vänner som vi umgicks med. Då jag trodde att jag börjat få ordning, rubbade allt igen. Det var inte lätt att ignorera men det gick nästan.
I början av sommaren satt jag mest hemma och läste. Jag läste ovanligt mycket. När jag väl var ute var jag antingen hemma hos Lovisa eller så gick jag oftast och satte mig under en tunnel, alltid samma tunnel. Jag började lyssna på Bring me the horizon, Kristian Anttila och Johnossi vid den tiden. Jag åkte till Arvika och gick på Arvikafestivalen, det var fint. Jag såg Kent för andra gången live.
Jag lyckades intala mig själv att inte tänka på allt som hänt i april, och jag blev allt gladare och gladare med tiden. Jag började träffa människor igen och jag kunde till och med se "den där personen" gå förbi utan att bry mig så mycket. Jag började bli osäker om jag hade några känslor alls.
Efter en tid så fick vi kontakt igen, jag vet inte varför jag tilllät mig själv när jag visste hur det skulle sluta. När jag visste hur ont det skulle göra. Men vi började smsa lite grann, tillslut smsade vi varje dag, hela tiden.
Han, jag och några andra träffades, vi hade så roligt då. Jag saknar allt det där. Men jag föll för honom igen, och vi började träffas bara han och jag, igen. Det blev många fina stunder i hans rum. Vi kunde ligga på hans säng, hålla om och kyssa varandra i timmar, vi kunde prata om allting och vi kunde ligga där, tysta och bara se på varann. Och jag ville kalla honom Min.
Det där pågick i några veckor. Han slutade prata med mig efter det och jag ville bara dö.
(Jag vet inte hur långt jag ska gå in på det här. Det tog hårt på mig. Vi pratade inte på flera veckor, han brydde sig längre).
I augusti började skolan igen. Det var jobbigt att se honom. Och allt blev ännu jobbigare när jag såg hur han började få känslor för någon annan, som tydligen kände likadant då. Jag började glida ner i skolan, jag kunde inte koncentrera mig på någonting.
(Oktober - December)
HÖST/VINTER:
Allt började kännas bättre. Precis allting.
I början gjorde det väldigt ont att se den där pojken sitta bredvid en annan flicka varje dag, men det kändes rätt skönt på samma gång. Jag slutade tänka på honom. Och började leva lite mer, på något vis.
Jag fick en ny vän. Martina heter kvinnan. Hon är en härlig prick, som jag redan litar läskigt mycket på.
Jag började lyssna på mer musik än någonsin, och slet ut nästan alla hörlurar jag ägde. Radiohead, Muse, The Smiths, Simon & Garfunkel, Nirvana, Kent och Motoboy stod högs på spellistan. Jag började fotograferade mycket mera då jag gick runt på stadens gator. Jag tyckte om att gå runt, utan att riktigt veta vart jag skulle.
Mina känslor började smått krypa fram igen, då jag började smsa väldigt mycket med en människa. En jävligt fin människa. Vi träffades någon gång i November. Och jag mådde så bra, jag var verkligen glad då. Han gör mig alltid glad.
Jag såg Håkan Hellström live för andra gången på Hovet den 13:e November. Det kom fina, glada tårar ur mina ögon som rann ner för kinden då och då. Fint. Håkan är gud.
Jag träffade den där fina människan igen. Det var länge sedan jag hade det så mysigt som jag hade det då. Jag låg nästan mitt på honom i hans soffa när vi kollade på någon dålig film jag hade hyrt. Jag vilade mitt huvud mot hans bröst och drog lite i tröjan han hade på sig.
December kom. Sista månaden på året. Jag umgicks rätt mycket med Martina, Lovisa, Emily och Linus de sista dagarna innan jullovet. Jag träffade också den där personen lite mer..
Imorgon är det nyårsafton. Det firar jag tillsammans med Lovisa och Linus hemma hos Lovisa.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att året har tagit slut. Jag har upplevt så fina stunder. Jag har lärt känna väldiga fina människor...
Jag hoppas jag får lika fina minnen från det året som kommer.
(Det kan bli aningen personligt, så jag skriver inte namnet på vissa människor. Och det här är min syn på hur allt har gått till, om någon nu tycker att jag skriver konstigt).
(Januari - Mars)
VINTER:
Jag tror det var den enda tiden på året jag aldrig var ledsen. Jag var glad. Jag trodde jag hade kontroll över mina känslor. Jag trodde att jag var kär, då jag egentligen bara behövde tröst. Jag umgick med vänner, jag var aldrig ensam. Och jag kände mig aldrig ensam.
Jag började lyssna på allt mer musik. Efter att jag gått på Håkan Hellström konserten året innan, fastnade jag. Både för honom, och för musik över huvud taget.
Jag umgicks väldigt mycket med Kevin, Daniel, Linnea, Lovisa, Emily och Lovisa. ..Och Oskar, som jag var tillsammans med då. Han fanns alltid där. Vad det än var. Han var kär i mig, medan jag försökte glömma någon annan. Jag var dum i huvudet. Jag förtjänade aldrig honom. Aldrig. Jag minns inte så mycket av vad jag höll på med. Jag minns nästan ingenting av den vintern.
(April - maj)
VÅR:
Jag hatar och älskar tiden i våras. Jag och Lovisa gick på vår första Kent konsert. Det var hur fint som helst. Kent är världens bästa band, det är bara så. Vi sjöng med till alla låtar, skrattade åt roliga människor och vi dansade och hoppade som jubelidioter.
I april avslutade jag ett sex månader långt förhållande som jag haft med Oskar. Både för hans och min skull.
Och jag blev kär igen på riktigt. Eller kan man kalla det igen? Jag antar att jag aldrig riktigt kommit över den där personen.
Jag minns dagen han och jag skulle träffas. Vi hade inte umgåtts med varandra på flera månader. Vi satte oss på golvet på tåg stationen och han höll om mig. Jag var rädd, men jag tittade upp på honom ändå. Jag hoppades att han tänkte på samma sak som jag. Det gjorde han. Han kysste mig för första gången där. Och jag var lycklig.
Vi träffades rätt ofta under en kort period. Men sen hände någonting. Jag blev förvånad över att han fortfarande brydde sig om henne. Jag försökte trösta honom, och jag grät själv en aning. Men när jag försökte kyssa honom stirrade han bara rakt fram. Han var så tom. Det slutade med att jag blev ensam och han återvände tillbaka till henne, igen. Men det höll tydligen inte.
Maj var mitt stöd, en ny månad. Och jag försökte glömma. Jag började lyssna lite mer på Sex Pistols, Death cab for cutie, Broder daniel och Rise against.
Skolan var snart slut, och jag bestämde mig för att göra sommaren till den bästa.
(Juni - september)
SOMMAR:
Sommarlovet var tillslut här. På avslutningen åkte jag och Lovisa till folkestpark, där träffade vi många vänner som vi umgicks med. Då jag trodde att jag börjat få ordning, rubbade allt igen. Det var inte lätt att ignorera men det gick nästan.
I början av sommaren satt jag mest hemma och läste. Jag läste ovanligt mycket. När jag väl var ute var jag antingen hemma hos Lovisa eller så gick jag oftast och satte mig under en tunnel, alltid samma tunnel. Jag började lyssna på Bring me the horizon, Kristian Anttila och Johnossi vid den tiden. Jag åkte till Arvika och gick på Arvikafestivalen, det var fint. Jag såg Kent för andra gången live.
Jag lyckades intala mig själv att inte tänka på allt som hänt i april, och jag blev allt gladare och gladare med tiden. Jag började träffa människor igen och jag kunde till och med se "den där personen" gå förbi utan att bry mig så mycket. Jag började bli osäker om jag hade några känslor alls.
Efter en tid så fick vi kontakt igen, jag vet inte varför jag tilllät mig själv när jag visste hur det skulle sluta. När jag visste hur ont det skulle göra. Men vi började smsa lite grann, tillslut smsade vi varje dag, hela tiden.
Han, jag och några andra träffades, vi hade så roligt då. Jag saknar allt det där. Men jag föll för honom igen, och vi började träffas bara han och jag, igen. Det blev många fina stunder i hans rum. Vi kunde ligga på hans säng, hålla om och kyssa varandra i timmar, vi kunde prata om allting och vi kunde ligga där, tysta och bara se på varann. Och jag ville kalla honom Min.
Det där pågick i några veckor. Han slutade prata med mig efter det och jag ville bara dö.
(Jag vet inte hur långt jag ska gå in på det här. Det tog hårt på mig. Vi pratade inte på flera veckor, han brydde sig längre).
I augusti började skolan igen. Det var jobbigt att se honom. Och allt blev ännu jobbigare när jag såg hur han började få känslor för någon annan, som tydligen kände likadant då. Jag började glida ner i skolan, jag kunde inte koncentrera mig på någonting.
(Oktober - December)
HÖST/VINTER:
Allt började kännas bättre. Precis allting.
I början gjorde det väldigt ont att se den där pojken sitta bredvid en annan flicka varje dag, men det kändes rätt skönt på samma gång. Jag slutade tänka på honom. Och började leva lite mer, på något vis.
Jag fick en ny vän. Martina heter kvinnan. Hon är en härlig prick, som jag redan litar läskigt mycket på.
Jag började lyssna på mer musik än någonsin, och slet ut nästan alla hörlurar jag ägde. Radiohead, Muse, The Smiths, Simon & Garfunkel, Nirvana, Kent och Motoboy stod högs på spellistan. Jag började fotograferade mycket mera då jag gick runt på stadens gator. Jag tyckte om att gå runt, utan att riktigt veta vart jag skulle.
Mina känslor började smått krypa fram igen, då jag började smsa väldigt mycket med en människa. En jävligt fin människa. Vi träffades någon gång i November. Och jag mådde så bra, jag var verkligen glad då. Han gör mig alltid glad.
Jag såg Håkan Hellström live för andra gången på Hovet den 13:e November. Det kom fina, glada tårar ur mina ögon som rann ner för kinden då och då. Fint. Håkan är gud.
Jag träffade den där fina människan igen. Det var länge sedan jag hade det så mysigt som jag hade det då. Jag låg nästan mitt på honom i hans soffa när vi kollade på någon dålig film jag hade hyrt. Jag vilade mitt huvud mot hans bröst och drog lite i tröjan han hade på sig.
December kom. Sista månaden på året. Jag umgicks rätt mycket med Martina, Lovisa, Emily och Linus de sista dagarna innan jullovet. Jag träffade också den där personen lite mer..
Imorgon är det nyårsafton. Det firar jag tillsammans med Lovisa och Linus hemma hos Lovisa.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att året har tagit slut. Jag har upplevt så fina stunder. Jag har lärt känna väldiga fina människor...
Jag hoppas jag får lika fina minnen från det året som kommer.
I won't give up on you, so don't give up on me:
Jag känner och hör mina hjärtslag som slår i takt med klockan. Ännu en sömnlös natt. Klockan är tre och jag tänker på dig.
Love will tear us apart:
Jag kan inte sova. Jag borde verkligen, men det går inte. Klockan är snart halv fem, jag lyssnar lite tyst på Broder daniel och mår bra. Jag ler åt ingenting och skrattar åt tomheten.
Om jag vrider huvudet åt höger ser fina pärlor, en julklapp av Lovisa, min gitarr och andra saker som gör mig glad. Om jag vrider huvudet åt vänster ser min kudde, som egentligen ska vara vit. Den har blivit svartfläckig av mascara och alla tårar.
Jag hatar när saknaden och en väldig ångest blandas i huvudet på mig, och skapar någonting som känns så mycket värre. Det sprider ut sig i hela kroppen och allt gör ont. Jag avskyr hur lätt jag kan gå från att vara allmänt glad, till att inte känna någonting. Det behövs bara ord, och allt i mig rasar samman.
Men jag är glad i natt.
Om jag vrider huvudet åt höger ser fina pärlor, en julklapp av Lovisa, min gitarr och andra saker som gör mig glad. Om jag vrider huvudet åt vänster ser min kudde, som egentligen ska vara vit. Den har blivit svartfläckig av mascara och alla tårar.
Jag hatar när saknaden och en väldig ångest blandas i huvudet på mig, och skapar någonting som känns så mycket värre. Det sprider ut sig i hela kroppen och allt gör ont. Jag avskyr hur lätt jag kan gå från att vara allmänt glad, till att inte känna någonting. Det behövs bara ord, och allt i mig rasar samman.
Men jag är glad i natt.
