I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Jag mår dåligt idag, både fysiskt och psykiskt.
Vaknade och vände ut och in på magen. Illamående. Somnade om till 2 steg från paradise och vaknade inte på riktigt två timmar senare, känner mig trött fortfarande.
Illamåendet släppte. Jag la mig på en madrass och frös lite.
Hämtade en dator och läste igenom alla låttexter till 2 steg till paradise skivan. Jag grät till Vid protesfabrikens stängsel, och jag grät till Du är snart där.
Jag började skriva texter på mina ben och handleder med bläck, ångrade mig. Skrubbade bort det, ångrade mig igen. Skrev om.
Låtsas vara glad på SMS och på andra sätt, där människor försöker kommunicera med mig.
Sätter på en komedi på Tv:n och ser på den, men gråter ändå. Jag gråter åt ingenting. Varför gråter jag?
Lyssnar på Broder Daniel (there is no time for us. Oh, the world won't understand, it's left no time for us), och jag målar ett stort BD-märke på min handled. Jag ler lite och känner mig fånig. Jag känner hur fler tårar vill tränga fram, men jag ler ändå.
Jag vet jag vill just nu, men jag kan inte. Jag vet vad jag ska göra just nu, men jag tänker inte.