I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet, mötte jag min kärlek:
Jag är förvånadsvärt vaken fortfarande. Som jag skrev i inlägget nedför, sov jag över hos Oskar igår, tillsammans med Emily, Linus och Lovisa. Någon äcklig sjukdom kidnappade Felix och Bruno så de kunde inte göra oss sällskap som det var planerat. Men det var väldigt trevligt ändå!
Vi alla for hem till Oskar vid sex. Vi lyssnade på dålig, nostalgisk musik och dansade runt medan Linus lagade mat.
Samtidigt som Lovisa, Linus och Oskar spelade ett fult spel på datorn åt vi maten och kollade på TV, fantastiskt hur man kan gör så många saker samtidigt.
När det blev allt mer mörker utomhus började vi se på Kill Bill 1 och 2, som var väldigt roligt att se på då blodet sprutade likt en vattenfontän.
Någonstans mellan klockan två och tre bestämmde sig jag och Oskar för att gå ut på en promenad, och jag tror vi var ute rätt länge. Vi pratade om svek, kärlek, och skärsår. Hatiska tankar, döda fåglar, fina minnen och massa andra tånårstankar. Jag sa förlåt för hur jag betett mig under sommarlovet, och han godtog min ursäkt. Han sa att vi kunde glömma allt det där som hände då. Vi diskuterade stjärnorna över våra huvuden och kramades länge. Vi lovade varann att vi skulle övernatta under stjärnorna tillsammans någon dag i sommar, utan tak över huvudet. Det var en väldigt fin stund.
När vi kom tillbaka var vi frusna, så vi gömmde oss under täcket i Oskar säng och såg på roliga videos, Linus gjorde oss sällskap.
Klockan fyra gick Emily och Lovisa upp i ett gästrum och lade sig för att sova tror jag, de försvann i alla fall. Jag låg kvar i Oskar myisga säng med Oskar och Linus. Vi såg på en film och jag puttande ned Linus ifrån sängen varje gång han försökte ta sig upp. Oskar somande på mig flera gånger och jag på honom. Linus sov på golvet.
När filmen var slut bestämmde sig vi oss för att väcka Emily och Lovisa, så Oskar hämtade en trasig saxofón och började tjuta i den. Då var klockan sex på morgonen. Båda vakande och anslöt sig med oss efter ett tag.
Vi kollade på filmerna Monsters och Lillefot (åh<3), och jag somande än en gång på Oskar och han på mig. Det var faktiskt riktigt bekvämt.
Vi alla vakande av Linus jävla alarm tre gånger och klockan nio var han tvungan att åka hem, och gud så jag skrattade. Han var alldeles för trött för att förstå att hans far var där, så han vägrade gå upp. Till slut fick Daniel, Linus pappa, komma ner och visa sig själv för att få honom att tro oss.
Vi andra gick också upp då. Och jag åkte hem klockan elva.
TACK, för ännu en trevlig kväll/natt/morgon!
