Heart in a cage:
Jag har letat som besatt efter känslor som är försvunna. Det har varit en lång, lång natt, men jag är glad att mina tårar är behärskade och lugna:
Vaknar tidigt, somnar om, vaknar sent och stiger upp, ingen hemma, försöker fördriva tiden, misslyckas, en sekund, två sekunder, tre sekunder, tiden passerar för långsamt, försöker somna om igen - fungerar ibland, tänker "Imorgon, imorgon ska jag ta tag i det här". Första veckan utav mitt sommarlovet har framstått som ett fiasko, men jag har väl mig själv att skylla eftersom jag inte gjort någonting åt det. Ångest. Jag har helt enkelt fastnat i mig själv och mina tankar och inte orkat tagit mig ut igen.
Ni kan skratta om ni vill. Håna oss, vi rör oss, ni står still:
I: En lördag klär jag mig i prickigt och promenerar hem till Linus, där alla de andra befinner sig. Vi grillar ute på Linus trädgård och lyssnar på gammal rock. Lite senare på kvällen blir vi bjudna hem till Erica och Marcus där det bjuds på mycket skratt och trevligheter, och jag fotograferar lite i smyg.
Någonstans mellan tio och elva är vi tillbaka hemma hos Linus igen. Jag bosätter mig i hans soffa och lutar huvudet mot Oskars axel medan vi ser på skräckfilm, men jag är inte rädd. Klockan hinner bli runt halv ett men vi fortsätter se ändå. Jag är fortfarande inte rädd, inte förrän jag ser Marcus huvuvd (som då såg helt främande ut) kika fram utanför Linus stora fönster.
II: Mitt huvud sprängs, bokstavligen. Okej, inte riktigt men nästan. Jag tar mig en sväng i skogen och fotograferar ännu mer sommar medan jag lyssnar på En plats i solen.
III: Jag får en sån där helt oplanerad "the happiest day of my life" tillsammans med Ruben på den sista dagen av de fem lediga dagar vi fått. Hjärtslag.
IIII: Ångest. Allt förutom "oss" kan fara åt helvete.
IIIII: Skolavslutning.
Tog mig till folkestpark och umgicks med vänner, lyssnade på Waredge, Pasted, Stripeout och CAM innan jag tillslut gav upp hoppet om att klara mig från alla jävla myggbett.
(Waredge:)
Jag höll mig därför innomhus medan timmarna passerade. Kroppen värkte och jag mådde illa. Mötte konstiga blickar när jag försökte säga rätt saker. Under den sista halvtimmen blev det bara värre. - Runt om sprang berusade unga flickor som kräktes ut det lilla som fanns kvar utav deras värdighet, vänner som satt på marken med krossade hjärtan, tårar, förtvivlande sms.
Själv gick jag ut och slog mig ner på en bänk med händerna för ansiktet, jag ville slå hela världen i magen med någonting hårt.
Jag kommer aldrig lära mig att komma över någonting.
Någonstans mellan tio och elva är vi tillbaka hemma hos Linus igen. Jag bosätter mig i hans soffa och lutar huvudet mot Oskars axel medan vi ser på skräckfilm, men jag är inte rädd. Klockan hinner bli runt halv ett men vi fortsätter se ändå. Jag är fortfarande inte rädd, inte förrän jag ser Marcus huvuvd (som då såg helt främande ut) kika fram utanför Linus stora fönster.
II: Mitt huvud sprängs, bokstavligen. Okej, inte riktigt men nästan. Jag tar mig en sväng i skogen och fotograferar ännu mer sommar medan jag lyssnar på En plats i solen.
III: Jag får en sån där helt oplanerad "the happiest day of my life" tillsammans med Ruben på den sista dagen av de fem lediga dagar vi fått. Hjärtslag.
IIII: Ångest. Allt förutom "oss" kan fara åt helvete.
IIIII: Skolavslutning.
Tog mig till folkestpark och umgicks med vänner, lyssnade på Waredge, Pasted, Stripeout och CAM innan jag tillslut gav upp hoppet om att klara mig från alla jävla myggbett.
(Waredge:)
Jag höll mig därför innomhus medan timmarna passerade. Kroppen värkte och jag mådde illa. Mötte konstiga blickar när jag försökte säga rätt saker. Under den sista halvtimmen blev det bara värre. - Runt om sprang berusade unga flickor som kräktes ut det lilla som fanns kvar utav deras värdighet, vänner som satt på marken med krossade hjärtan, tårar, förtvivlande sms.
Själv gick jag ut och slog mig ner på en bänk med händerna för ansiktet, jag ville slå hela världen i magen med någonting hårt.
Jag kommer aldrig lära mig att komma över någonting.
Skisser för sommaren:
I: Ljusa nätter, fågelkvitter, festival-planering, såpbubblor, filmkvällar, kyssar i mörker och blomster utan dess like. Sommarruset har funnit mig och jag kan inte vänta en dag till på att sommarlovet ska börja.
II: Jag frågar Ruben om jag få sova över hos honom, det får jag. Vi skrattar, myser och leker kurragömma under täcket. Jag får låna en t-shirt som jag somnar i. Klockan sex vaknar jag en liten stund utav solstrolarna som smyger in genom fönstret, jag smeker hans kind med fingertopparna och drömmer sedan om ett liv utan ögon. 
III: And when i'm lying in my bed I think about life / and I think about death / and neither one particulary appeals to me.
