Ni kan skratta om ni vill. Håna oss, vi rör oss, ni står still:
I: En lördag klär jag mig i prickigt och promenerar hem till Linus, där alla de andra befinner sig. Vi grillar ute på Linus trädgård och lyssnar på gammal rock. Lite senare på kvällen blir vi bjudna hem till Erica och Marcus där det bjuds på mycket skratt och trevligheter, och jag fotograferar lite i smyg.
Någonstans mellan tio och elva är vi tillbaka hemma hos Linus igen. Jag bosätter mig i hans soffa och lutar huvudet mot Oskars axel medan vi ser på skräckfilm, men jag är inte rädd. Klockan hinner bli runt halv ett men vi fortsätter se ändå. Jag är fortfarande inte rädd, inte förrän jag ser Marcus huvuvd (som då såg helt främande ut) kika fram utanför Linus stora fönster.
II: Mitt huvud sprängs, bokstavligen. Okej, inte riktigt men nästan. Jag tar mig en sväng i skogen och fotograferar ännu mer sommar medan jag lyssnar på En plats i solen.
III: Jag får en sån där helt oplanerad "the happiest day of my life" tillsammans med Ruben på den sista dagen av de fem lediga dagar vi fått. Hjärtslag.
IIII: Ångest. Allt förutom "oss" kan fara åt helvete.
IIIII: Skolavslutning.
Tog mig till folkestpark och umgicks med vänner, lyssnade på Waredge, Pasted, Stripeout och CAM innan jag tillslut gav upp hoppet om att klara mig från alla jävla myggbett.
(Waredge:)
Jag höll mig därför innomhus medan timmarna passerade. Kroppen värkte och jag mådde illa. Mötte konstiga blickar när jag försökte säga rätt saker. Under den sista halvtimmen blev det bara värre. - Runt om sprang berusade unga flickor som kräktes ut det lilla som fanns kvar utav deras värdighet, vänner som satt på marken med krossade hjärtan, tårar, förtvivlande sms.
Själv gick jag ut och slog mig ner på en bänk med händerna för ansiktet, jag ville slå hela världen i magen med någonting hårt.
Jag kommer aldrig lära mig att komma över någonting.
Någonstans mellan tio och elva är vi tillbaka hemma hos Linus igen. Jag bosätter mig i hans soffa och lutar huvudet mot Oskars axel medan vi ser på skräckfilm, men jag är inte rädd. Klockan hinner bli runt halv ett men vi fortsätter se ändå. Jag är fortfarande inte rädd, inte förrän jag ser Marcus huvuvd (som då såg helt främande ut) kika fram utanför Linus stora fönster.
II: Mitt huvud sprängs, bokstavligen. Okej, inte riktigt men nästan. Jag tar mig en sväng i skogen och fotograferar ännu mer sommar medan jag lyssnar på En plats i solen.
III: Jag får en sån där helt oplanerad "the happiest day of my life" tillsammans med Ruben på den sista dagen av de fem lediga dagar vi fått. Hjärtslag.
IIII: Ångest. Allt förutom "oss" kan fara åt helvete.
IIIII: Skolavslutning.
Tog mig till folkestpark och umgicks med vänner, lyssnade på Waredge, Pasted, Stripeout och CAM innan jag tillslut gav upp hoppet om att klara mig från alla jävla myggbett.
(Waredge:)
Jag höll mig därför innomhus medan timmarna passerade. Kroppen värkte och jag mådde illa. Mötte konstiga blickar när jag försökte säga rätt saker. Under den sista halvtimmen blev det bara värre. - Runt om sprang berusade unga flickor som kräktes ut det lilla som fanns kvar utav deras värdighet, vänner som satt på marken med krossade hjärtan, tårar, förtvivlande sms.
Själv gick jag ut och slog mig ner på en bänk med händerna för ansiktet, jag ville slå hela världen i magen med någonting hårt.
Jag kommer aldrig lära mig att komma över någonting.
Kommentarer
Erica
Det var väldigt trevligt den lördagen, det måste vi göra om!
finns alltid johanna<3
lauren
you take such nice photos!! <3 melts thankyou!! :P
Elin
nästa gång vill jag vara med och grilla! :<
Du är asfin, och jag finns alltid, hoppas att du vet det<3
Trackback
