I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Vaknar tidigt, somnar om, vaknar sent och stiger upp, ingen hemma, försöker fördriva tiden, misslyckas, en sekund, två sekunder, tre sekunder, tiden passerar för långsamt, försöker somna om igen - fungerar ibland, tänker "Imorgon, imorgon ska jag ta tag i det här". Första veckan utav mitt sommarlovet har framstått som ett fiasko, men jag har väl mig själv att skylla eftersom jag inte gjort någonting åt det. Ångest. Jag har helt enkelt fastnat i mig själv och mina tankar och inte orkat tagit mig ut igen.