Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig:
Jag fick mig en bra titt på den brunhåriga lurven igår kväll. Beslutsam som jag var, lyckades jag tränga mig längst fram. Nästan, i alla fall. Någon jäkel med stora glasögon stod ivägen mellan mig och stängslet, men jag klagar inte.
Jag tappade greppet om Lovisa, som jag åkte dit med, redan efter första låten. Hon drogs liksom tillbaka medan jag kastade mig framåt.
Jag dansade hejvilt, skrek mig hes, sträckte upp armarna så långt jag kunde och jag tappade andan då Håkan och bandet steg ut på scenen. Okända människor runt om la armen om mig, och jag gjorde detsamma. Vi log stora leenden på läpparna och sjöng i fult kör.
Håkan sjöng de där hemskt, jobbigt fina och betydelsefulla meningarna jag hoppats på i Kärlek är ett brev skickats tusen gånger. En gammal kärlek rusade förbi i huvudet på mig, men försvann snabbt igen. Nästan så som han gjorde, på riktigt. Jag blev så full i tårar att jag knappt såg någonting framför mig, men det struntade jag i och viftade med armarna istället.
Under sista låten, Vi två 17 år, gapade hela publiken sönder sina halsar och överröstade Håkan. Jag ringde upp Min egen brunhåriga lurv och sträckte upp mobiltelefonen så han skulle höra hur fint det var, lite så som han själv.
När allt var slut fann jag Lovisa igen, hel. Olyckligt nog hade hon inte haft det lika bra som jag, berättade hon. Hon hade tydligen svimmat av och tillbringat många låtar hos sjukvårdare.
När folkmassan blivit mindre och ljudnivån minskat ringde jag upp Min fina, igen, och talade om hur fint det hade varit, och hur lycklig jag var. Han blev glad när jag ringde under sista låten, sa han.
Fnittrar till lite extra varje gång jag ser bilden nedanför. Håkan är gud. Jag älskar allt han gör:
Kommentarer
Anonym
När ska du och ruben bli ett officiellt par då?
Vi är jättemånga som undrar
vhyibg
Anupiceg xavaji uz iqacuq aze guyixepabi, walepoz awim qamuluya xoji sevehicof:)
Trackback
