I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, utan att jag berättar för mycket. Igår var fint.
Jag åkte hem till Honom.
Vi försökte titta på film när vi låg där, i hans soffa. Vi blev mest distraherade av varandra. Hjärtat slog dubbelslag varje gång han nafsade lite på min underläpp, och när han gosade in ansiktet på min kind och nafsade lite där också. Jag fann inga ord att säga, så jag var rätt tyst ibland. Jag brukade avsky när det blev så. Tystnad mellan två personer. Men det var bara fint, på sitt sätt.
Trötta blev vi, när vi låg sådär. Vi somnade nästan på varann. Jag kysste honom på kinden några gånger.
Jag fick skjuts hem vid halv tolv, och jag kände mig trött.
Jag somnade rätt fort, men vaknade sedan igen klockan tre. 

Nu ligger jag på min säng. Jag känner hur mina armar och ben börjar bli tunga som bly. Jag är bara trött hela tiden.
Lyssnar på Kristian Anttila.
Borde göra hemprovet i fysik.
Snart är det BMTH-konstert.
Jag saknar Lovisa lite grann.
HEJDÅ!