(dina ord i natten är det enda som når in)

Igår 23:59
Jag stod tillsammans med Lovisa och Linus ute på Lovisas kalla altan, kanske redo för ett nytt år. Med 'Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din' spelandes ur mobilhögtalarna, höll vi om varndra.
Jag fick leveransraporten från ett skrämmande, men sant SMS jag skickat till en person.
Och jag var glad.
Vi småskrek när vi räknade ner från fyrtioåtta till noll och vi såg på alla raketer i skyn. De försökte fotografera dess explotioner med färger och glitter, medan jag stod och såg på. Jag såg på dem.
Och jag var lycklig över att ha dem där.
Vi kramades länge. Jag sa att jag älskade dem och de sa att de älskade mig också.


Kommentarer

Lämna en kommentar:

Namn:
Ska jag minnas dig?

Epostadress: (ingen annan än jag kan se den)

Din bloggadress:

Make my day, skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0