Första gången på nära håll:
Jag fann mig själv vara otroligt lycklig imorse.
Tack vare alla skuggor av sol som trängde sig in genom glasfönsterna. Det vred om min uppfattning om världen en aning. Det kändes som hela min kropp fylldes av tusentals bubblor i blå och rosa. Likt den där känslan jag får när jag är kär.
Ganska löjligt va? Men nu hoppas jag verkligen att våren är på väg. Jag vill skapa nya vår-minnen. Jag vill blåsa riktiga såpbubblor, jag vill kunna gå ut utan att oroa mig för att förfrysa någonting. Jag vill vara riktigt jävla kär och fnittra varje gång jag ser honom gå förbi. 
Jag är förövrigt (som alla andra) ledig från skolan idag. Men trots mitt utomordentliga humör ska jag nog gå och lägga mig. Och om jag lyssnar på min gamla Ökad puls spellista som jag skapade någon gång i september (då jag var hjärtkrossad och olyckligt kär, MEN det var också då jag började tala med världens finaste pojke, hihi) ..så drömmer jag säkert någonting fint.
Och så ville jag bara säga Tack, till den Anonyma kommentaren i inlägget under. Det underlättade allting lite grann. ♥
