I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Det har gått en vecka sen jag bröt ihop, låg i min säng hela eftermiddagen och grät så hysteriskt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. (Jag som brukar gnälla över att jag tänker för mycket, nu känns det som jag tänkt alldeles för lite istället).
Jag har känt mig fullkomligt förvirrad och virrig de dagarna jag gick i skolan. Tvivlat på känslor, ångrat mig, sagt fel.

När helgen kom blev jag sjuk. Så istället för att åka hem till Honom på lördagen låg jag hemma. Och det blev inte bra någon stans.
Fick några jobbiga SMS av missförstånd och jag blev rädd. På grund av mina dumma, konstiga känslor och mitt alltför känsliga hjärta fick jag honom att känna sig dålig.

"Hur mår du själv?
- Jag mår bra. Jag känner mig lite dum och klumpig bara..
Men... Tänk inte på det där.
- Jag ska släppa det.. Snart."

Jag kanske visar mitt privatliv aningen för mycket ibland.