Jag tänker alltid på dig i april:
Jag mår rätt fint och sådär.
Inga kaotiska utbrott eller missförstånd. Sen senast jag skrev här har jag umgåtts med min fina kärlek (som jag bara blir allt kärare i), gått på Musik Direkt i medborgarhuset och tillbringat en kväll med mina hjärtevänner. De allra finaste jag har, de allra finaste jag behöver.
Utkast: April 1, 00:23:
Första april, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Det är ju trots allt fina april månad, vilket innebär vår, sol och promenader i ljusare nätter. Men framförallt ett klarare huvud på vad jag behöver och inte bara på vad jag vill ha:
För jag minns alla gånger Du och jag gick in i främande våningshus och satte oss i kalla trappuppgångar, alla gånger vi lade oss ner på den där kullen vid vägen, alla gånger vi gick hand i hand till tågstationen för att se på människor som anlände och försvann. Det är sådant jag kan sakna, men inget jag vill ha tillbaka. För vem tror på evig kärlek, vem tror på den nu?
Kanske var allt ett dåligt "april skämt" - att tömma mig på alla mina känslor för att sedan köra över dem med en jätte lik ångvält.
Jag undrar om du ens kände någonting alls för mig då, om du kände någonting över huvud taget. Hur känner du nu?
Inga kaotiska utbrott eller missförstånd. Sen senast jag skrev här har jag umgåtts med min fina kärlek (som jag bara blir allt kärare i), gått på Musik Direkt i medborgarhuset och tillbringat en kväll med mina hjärtevänner. De allra finaste jag har, de allra finaste jag behöver.
Utkast: April 1, 00:23:
Första april, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Det är ju trots allt fina april månad, vilket innebär vår, sol och promenader i ljusare nätter. Men framförallt ett klarare huvud på vad jag behöver och inte bara på vad jag vill ha:
För jag minns alla gånger Du och jag gick in i främande våningshus och satte oss i kalla trappuppgångar, alla gånger vi lade oss ner på den där kullen vid vägen, alla gånger vi gick hand i hand till tågstationen för att se på människor som anlände och försvann. Det är sådant jag kan sakna, men inget jag vill ha tillbaka. För vem tror på evig kärlek, vem tror på den nu?
Kanske var allt ett dåligt "april skämt" - att tömma mig på alla mina känslor för att sedan köra över dem med en jätte lik ångvält.
Jag undrar om du ens kände någonting alls för mig då, om du kände någonting över huvud taget. Hur känner du nu?
Kommentarer
Trackback
