Don't think that I'm pushing you away, when you're the one that I've kept closest:

Nu har jag beställt kläder.
Så snart äger jag en efterlängtad Muse t-shirt.
Jag beställde även ett par svarta jeans, stjärnmönstrade strumpyxor, en Bring Me The Horizon t-shirt, 30 stycken nitar och ett par svart-och-rödrutiga knästrumpor. Så jag känner mig väldigt glad och nöjd!

There goes the fear again:

Går snart ut för att träffa Linnea, vilket ska bli trevligt. Jag har inte sett henne sen vi slutade skolan för några veckor sedan.
Idag fyller jag alltså år. Och jag känner själv ingen som helst märkvädrighet, haha. Jag har blivit gratulerad alldeles för många gånger på facebook och via SMS av vänner, och av människor jag inte ens känner.

Det är i alla fall en fin och solig morgon och jag tror att det kommer att bli en trevlig dag!

Our hearts still beat the same:

Jag är hemma.
Vi lämnade storstaden trötta och slitna. Men vad förväntade man sig? Två dagar av promenader på Stockholms gator kombinerat med fyra timmars sömn. Jag är glad att jag fortfarande kan gå.
Jag lyckades hitta bra, nödvändiga saker till mig själv också. Bland annat nya nätstrumbyxor, en Sid Vicious/Sex pistols väskaaa(!), nytt vitt puder och fina färg pennor!
Vi bodde på en liten men mysig lägenhet mitt i centrum. Vi spenderade kvällen/natten med att spela spel och att glo på TV. Lovisa somnade runt tre, medan jag och Linus låg och pratade, kollade på roliga mobilbilder och filmer till klockan fyra. Det var rätt trevligt.. Jag sov några ynka timmar och fick sedan stor stryk av Lovisa när jag försökte väcka henne. Jag fick ett blåmärkte på benet av det där.. Så kan det det gå!
Vi gick runt på gatorna i evigheter, men tillslut hittade vi Blue Fox, Urban Utfitters och liknade. Ytterst trevligt.

Jag och Lovisa @ Shock. (kände oss tvunga att testa en .."goth?"... klänning)


Sov under hemfärden. Det var hur fint som helst att halvt, se ut genom bilrutan med låten Blåjeans i öronen. Jag kände mig som en mäktig kung. Jag vet inte varför.

Jag tror jag ska kasta mig igenom ditt fönster, rusa rakt in i ditt liv:

"Hur mår du?
Hjärtat slår vilt, huvudet dunkar, kroppen skakar.
- Jag mår bra."

(Jag försöker att inte tänka på det, men ibland är det ända jag tänker på. Och jag vill glömma bort Dig. Jag vill inte fundera på hur allt ska vara om jag gjort saker annorlunda.)

Igår natt somande jag klockan fyra, efter ett långt, djupt samtal med Emily. Ett samtal som pågick i timmar. Jag kände mig så dum i huvudet när jag pratade om alla misstag jag gjort. Men samtidigt tror jag att det hjälpte henne.
Klockan tre saknade jag en pojke, det gjorde nästan lite ont. Jag tänkte lite för mycket på hans omfamningar, när jag låg i hans soffa och lekte med hans hår och när vi stod under den där tunneln, när han sa dom där orden. Det var så kallt men ändå så varmt. Nu skrev jag kanske alldeles, alldeles för mycket. Jag vet inte.

Imorgon far jag iväg till Stockholm med Lovisa och Linus. Ska bli rätt underbart. Jag har verkligen sett fram emot detta.

You say this is suicide, I say this is a war. Is this what you call love? (This is a war I can’t win)

God jul, människor.
Jag har haft en kall, men ytterst trevlig julafton.
Nu äger jag allt fler nödvändiga och fina prylar och är en aning rikare:
Jag slipper frysa om fötterna när jag är ute och traskar, tack vare ett par efterlängtade, RÖDA kängor. Svarta, skuggade ögonlock och röda läppar för ni nu se mer av. Jag ska se Håkan Hellström för tredje gången i conventum och kan knappt vänta tills dess. En stor summa pengar har tagit plats i plånboken också. Det passar alldeles utmärkt inför Stockholmsäventyret som jag och mina två hjärtevänner snart ska ge oss ut på!




When you push on glass, it's bound to break:

Ny blogg.
Det passar väl bra nu till nyår, att börja om på nytt. Jag vet inte riktigt varför, det bara blev så.
Jag kommer att ha kvar den gamla bloggen om det nu skulle bli så att jag ångrar mig och känner att jag vill återvända tillbaka till den, fast det tror jag inte.

För övrigt är det julafton imorgon, men den där juliga känslan har inte hemsökt mig än. Jag vet inte vad det är för fel på mig i år.
Hoppas den känslan dyker upp snart, jag känner mig så trist.

Nyare inlägg
RSS 2.0