I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Eftersom jag inte skrivit ner massor av skit på bloggen har jag hunnit göra massa andra fina (samt fula...) saker under veckan som passerat.
Jag har pussats och kramats med min stora kärlek (som jag förövrigt kan kalla för min "pojkvän" numera) under både solsken och stjärnfall, sagt Jag älskar dig och Jag älskar dig också och varit allmänt galet dökär.
En dag tog jag med mig såpbubblor till skolan, en annan dag sprang jag runt i klänning, och en annan dag var jag dum i huvudet. Jag har tänt många ljus för Elina, tänkt mycket på henne och kännt en väldigt sorg och saknad, även fast jag knappt kände henne.
På valborg bjöds det på dansdansdans, barnvisor ute i mörkret, pussar, såpbubblor, god mat, kent, födelsekalas för Razmus tillsammans med världens bästa människor och andra festligheter. Jag har tyvärr inte några bilder från den fina kvällen, men om du klickar här så får du se på en grym kvinnas fotografier därifrån. (Tja smygreklam)




(11.04.28:
Skrev av mig på emocore, där jag inte har några läsare alls: När jag kommit till skolan satte jag mig där jag brukar sitta, med ryggen mot skåpen. Världens finaste pojke går fram till mig, pussar på min panna och sjunker ner bredvid. Han håller min hand och pratar på som vanligt, ändå tills Hon går förbi. Vackrare än någonsin typ. Han följer henne med blicken och slutar inte förrän hon är utom synhåll. Han fortsätter prata men snubblar på orden hela tiden.
När han lämnat mig vid skåpen för att gå till sin lektion bultar hjärtat väldigt fort, huvudet snurrar och jag känner gråten i halsen.
Lovisa går fram och frågar hur det är med mig, när jag försöker svara bryter jag ihop och börjar gråta. Och nu vill jag bara typ... gå härifrån.

Då hade jag ingen aning om att jag skulle bli världens lyckligaste som får kalla Ruben (ja, nu äntligen vågar jag nämna hans riktiga namn) för min pojkvän, bara några timmar senare).