I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Lugn och ro är vad jag har begärt, och lugn och ro är vad jag har fått. En trettio mil lång biltur iväg från press och iväg från oro, iväg från överansträngning, panik, bråk, rädsla och andra beskymmer: iväg från Arboga, påväg till farfas sommmarstuga - huset med miniatyr båtar med segel i varje fönsterkarm, och det avlägsna området.

På dagarna ligger jag i gräset i den stora trädgården och betraktar citrongula fjärilar som sicksackar över de höga stråna, jag läser kapitel efter kapitel i en bok jag redan läst, och den tar slut igen, igen och igen. Jag vandrar på klipporna utan skor och tar till min förvåning årets första dopp, även om det bara varade i några få minuter, i det alldeles för kalla vattnet. Tankar fastnar på den specificerade personen som borde varit där och saknaden växer stor, större, störst.