I still remember how it all came back together, just to fall apart again:
11.48:
Är nu mitt uppe i den eviga håltimmen.
Jag umgås med mig själv i den långa skolkorridern på övervåningen och ser hur folk ser ner på mig. Sedan, utan att säga någonting, passerar de vidare längs skolskåpen. Har känt mig förundransvärt ensam idag - liksom varit ivägen och trängt mig på, blivit ignorerad och oönskad, känt mig ovälkommen med andra ord.
Så nu sitter jag här i korridoren i hopp om att Han (eller egentligen vem som helst) ska komma och sätta sig ner bredvid mig, så jag slipper skriva om min jobbiga ensamhet på min dumma blogg.
12.33:
Rent av en slump kom Han och satte sig ner bredvid mig (som jag hoppats på) precis när jag skrivit det jag skrev här över. Men olyckligtvist varade det inte länge alls. Vi pratade i några minuter medan han höll om mig, jag fick en puss eller två, sedan försvann han igen.
18.23:
Känner mig trött. Trött, ledsen och ensam.
En sträng lossnade när jag försökte stämma min gitarr, den snuddade till mig i farten så nu gör min högerhand ont också.
Känner att jag varken orkar eller vill ta tag i migsjälv, mina tankar eller framförallt i något jävla skolarbete, även fast jag måste. Jag blir illamående och gråtfärdig när jag tänker på allt som ska vara klart eller påbörjat - För hur jag än försöker eller hur jag än vrider och vänder på det så går det bara inte att koncentrera sig. Vilket reculterar att ingenting blir gjort.
Är nu mitt uppe i den eviga håltimmen.
Jag umgås med mig själv i den långa skolkorridern på övervåningen och ser hur folk ser ner på mig. Sedan, utan att säga någonting, passerar de vidare längs skolskåpen. Har känt mig förundransvärt ensam idag - liksom varit ivägen och trängt mig på, blivit ignorerad och oönskad, känt mig ovälkommen med andra ord.
Så nu sitter jag här i korridoren i hopp om att Han (eller egentligen vem som helst) ska komma och sätta sig ner bredvid mig, så jag slipper skriva om min jobbiga ensamhet på min dumma blogg.
12.33:
Rent av en slump kom Han och satte sig ner bredvid mig (som jag hoppats på) precis när jag skrivit det jag skrev här över. Men olyckligtvist varade det inte länge alls. Vi pratade i några minuter medan han höll om mig, jag fick en puss eller två, sedan försvann han igen.
18.23:
Känner mig trött. Trött, ledsen och ensam.
En sträng lossnade när jag försökte stämma min gitarr, den snuddade till mig i farten så nu gör min högerhand ont också.
Känner att jag varken orkar eller vill ta tag i migsjälv, mina tankar eller framförallt i något jävla skolarbete, även fast jag måste. Jag blir illamående och gråtfärdig när jag tänker på allt som ska vara klart eller påbörjat - För hur jag än försöker eller hur jag än vrider och vänder på det så går det bara inte att koncentrera sig. Vilket reculterar att ingenting blir gjort.
Kommentarer
Erica
Johanna, när det är jobbigt vet du att du kan ringa, smsa eller komma över direkt. Jag ställer upp för dig med 100 procent vare sig det gäller skolarbete eller annat. Smsa så kommer jag över, så får du sällskap. Det är lättare att ha någon vid sig<3
Trackback
