I tell my love to wreck it all, cut out all the ropes and let me fall

Jag knallar hem till Linus med glass och andra sötsaker i väskan, Emily möter mig halvvägs. Det blåser något förfärligt, men solen lyser och det är skönt ute. Typiskt aprilväder, liksom.
När vi är framme hälsar jag på mina vänner och blir nästan lite blyg. Första gången på länge jag känt mig blyg inför mina vänner.
Vi hittar en låda med jordgubbar som vi sedan äter upp. Allt det där blyga försvinner sedan.
Linus drar med oss ut på hans altan där han har dukat bord och lagat mat:





Efter att vi ätit upp bestämmer vi oss för att promenera en sväng i det fina aprilvädret.
Vi stannar upp i en lekpark och bestiger en kulle, där jag står och betraktar omgivningen i några ögonblick. Vyn är vacker, så som de är. De ser så lyckliga ut.
Caiza och Lovisa går i förväg när pojkarna busar med Emily genom att turas om att ta hennes mobiltelefon för att hålla den gömd. Jag går bredvid men hänger inte med om vad som händer. Jag liksom fokuserar på mitt eget.








På kvällen grillar vi marshmallows och äter glassen jag tog med, sedan har vi allsång. Oskar och Lovisa framför några egna låtar, det känns lite lyx att få en privat spelning sådär.
Vi andra kan texten och sjunger med, förståss.

Klockan elva går vi ut på ännu en promenad. Det är mörk och har blivt rätt kallt.
Jag tar fina kort på -namn- och gatuljus i bakgrunden, tänker Kom och slå sönder min värld (så som jag slog sönder din).
Klockan hinner nästan slå midnatt när vi återvänt till Linus hus. Någon timme senare går jag hem i natten.